Det är fredag kväll och man sitter ensam i sin lägenhet och ser på Let´s Dance. Jag kan säga att det är väldigt skönt att bara få koppla av i soffan men man skulle absolut kunna tänka sig lite sällskap =). När man sitter ensam i en lägenhet så är det lätt att tankarna börjar sväva i väg med en och detta har mina tankar skapat denna kväll.
Ensamhet
När man slår upp ordet i svenska akademins ordbok så får man fram att betydelsen för ordet är ”En ensam vandrare”. Det är en fin översättning av ordet ensamhet.
Ordet ensam vandrare får mig att tänka på Rasmus på luffen. Innan Oskar träffar på Rasmus på höskullen så var han ensam ute på vägarna. Sen har vi ”Ringaren i Notredame”. Han var annorlunda, passade inte in i andras fördomar och värderingar, helt ensam med andra ord. Nu slutar ju dessa filmer med att båda karaktärerna finner någon att spendera sin tid med, slippa ensamheten.
Ibland kan ensamhet vara något bra. Som dom dagarna man bara vill ligga på sängen och drömma sig bort och tänka på andra saker. Dom dagarna så finns det ingen som kan komma och bestämma över än och säga vad man bör göra. Man kan göra vad man vill och göra det när man vill.
Sen så har ju ensamheten sina konsekvenser. Man har ingen som man kan prata med när man känner att man behöver lätta på sitt hjärta. Man har ingen som kan trösta en när man är ledsen. Det finns ingen som kan stödja en i jobbiga och tuffa situationer.
En person som känner sig/är ensam skaffar sig ofta ett husdjur som man kan dela sin tid med, dela med sig av den kärlek som man besitter. Djur har en förmåga att återge kärlek till ägaren men på sitt egna specifika sätt, ett sätt som vi människor inte alltid förstår oss på. Det kan vara sådana saker som att de kommer och lägger sig bredvid en i soffan eller på golvet nedanför ens fötter. Att de slickar sig runt munnen och nosen efter att de har ätit något gott som du har serverat. Ibland kan man även få en puss på näsan av en styv liten vass tunga, det är stunder som man lägger på minnet, som värmer en ensam människas hjärta.
Ordet ensam vandrare får mig att tänka på Rasmus på luffen. Innan Oskar träffar på Rasmus på höskullen så var han ensam ute på vägarna. Sen har vi ”Ringaren i Notredame”. Han var annorlunda, passade inte in i andras fördomar och värderingar, helt ensam med andra ord. Nu slutar ju dessa filmer med att båda karaktärerna finner någon att spendera sin tid med, slippa ensamheten.
Ibland kan ensamhet vara något bra. Som dom dagarna man bara vill ligga på sängen och drömma sig bort och tänka på andra saker. Dom dagarna så finns det ingen som kan komma och bestämma över än och säga vad man bör göra. Man kan göra vad man vill och göra det när man vill.
Sen så har ju ensamheten sina konsekvenser. Man har ingen som man kan prata med när man känner att man behöver lätta på sitt hjärta. Man har ingen som kan trösta en när man är ledsen. Det finns ingen som kan stödja en i jobbiga och tuffa situationer.
En person som känner sig/är ensam skaffar sig ofta ett husdjur som man kan dela sin tid med, dela med sig av den kärlek som man besitter. Djur har en förmåga att återge kärlek till ägaren men på sitt egna specifika sätt, ett sätt som vi människor inte alltid förstår oss på. Det kan vara sådana saker som att de kommer och lägger sig bredvid en i soffan eller på golvet nedanför ens fötter. Att de slickar sig runt munnen och nosen efter att de har ätit något gott som du har serverat. Ibland kan man även få en puss på näsan av en styv liten vass tunga, det är stunder som man lägger på minnet, som värmer en ensam människas hjärta.
Va fint skrivet :D
SvaraRadera