24/5 "Operation"

Att jobba där jag jobbar för med sig vissa förmåner, men så är det nog på de flesta arbetsplatser. En bra sak att jobba inom vården är att man alltid kan vända sig till någon om råd. Just denna dag hade vi en lugn stund på jobbet, inga akutfall hade kommit in och stämningen på avdelningen med patienterna var bra. Jag traskade in till våran entusiastiska jourläkare och frågade om han möjligen skulle kunna tänka sig att ta bort 2 stycken födelsemärken och självklart var det inga problem. Han försvann från avdelningen en stund och kom sedan tillbaka med en mindre operationssal i famnen, jag har lånat från akuten säger han med ett leende på läpparna.
Sedan tog det inte någon längre stund så hade han skurit bort märkena och sytt ihop. Jag kan säga att han var väldigt noggrann. Det var inga större födelsemärken men han lyckades ändå sy ihop såren med 6 stygn på det ena stället och 5 stygn på det andra. När allt var klart var det bara att återgå till jobbet. Tyckte det kändes väldigt lätt att jobba tills bedövningen släppte, då kände jag hur det drog i ryggen. Allt blev mycket svårare, att ta upp en sak från golvet var väldigt svårt och krävde mycket jobb.
Men det värsta av allt var!
När passet var slut och jag hade satt på mig mina kläder i omklädningsrummet så kunde jag inte få på eller knyta mina skor, Jag kunde inte böja mig ner, det var helt omöjligt. Som tur var kom en skåpsgranne in i rummet, så jag frågade lite snällt om hon kunde hjälpa mig och självklart sa hon ja. Jag kunde pusta ut, jag skulle få komma hem med skor på fötterna.